För snart två veckor sen var jag med på Valsätrakyrkans välgörenhetslopp ”Spring för livet”. Pengarna som loppet samlar in går till projektet ”Sharing love” i Burma. Men det här välgörenhetsloppet gick inte till som de flesta andra långlopp. Vid valsätrakyrkan var det en slinga på ca 1km och när startskottet gick så skulle löparna springa så många varv som möjligt under en timmes tid.  Varje löpare hade sedan innan loppet värvat egna ”sponsorer” som ska skänka valfri summa per varv som löparen springer. Så det gäller för löparen att springa många varv för att hjälpa gatubarnen i Burma så mycket som möjligt!

Men ni tror väl inte att jag, 100m löpare, sprang under en hel timmes tid!? Alldeles riktigt. Vi löste det på ett för mig, mycket roligare sätt. Jag fick istället springa ett 100m lopp strax innan starten mot 9 frivilliga personer. Det gick till så att man på samma sätt fick skriva upp valfri summa under mitt namn och den summan skulle skänkas för varje tiondel jag sprang under 17 sekunder. Jag hade sedan innan loppet sagt att jag inte skulle springa så mycket snabbare än 15 sekunder, men efter en väldigt ojämn start då de flesta förutom jag tjuvstartade så hade jag lite att jobba ikapp 30m in i loppet. Jag fick trycka på lite mer än beräknat och rullade i mål på tiden 12 sekunder! De som hade räknat med att jag skulle på 15 sekunder fick alltså skänka 2,5 ggr mer än vad de hade räknat med. Men eftersom pengarna ändå går till välgörenhet så gör det inget. Det har aldrig känts så bra att ruinera folk som då! Enbart mitt 100m lopp drog in hela 11 550kr, galet!

Jag tror verkligen på att man ska försöka hjälpa människor så ofta som möjligt. Allt från nära och kära till att hjälpa utsatta människor runt om i världen. Ingen kan göra allt men alla kan vi göra något. Jag är otroligt glad att jag som 20-åring redan har fått se så stora delar av världen och jag vet att vi har det otroligt bra i Sverige jämfört med många andra länder. Jag ser det därför som vårt ansvar att sträcka ut en hjälpande hand så ofta vi kan.

We only have what we give.

Ex animo, Erik

 

Leave a Reply