Veckorna går och vi har nu trappat upp löpningen ytterligare lite. På tisdagar kör vi accelerationer i Matildahallen i Norrtälje och på lördagar kör vi 150m intervaller på Bosön vilket jag klassar som veckans tuffaste pass. Förra lördagen tog jag ut mig så mycket att jag började må riktigt illa. Men sån är medaljens baksida.

Under förra veckan deltog jag i ett forskningsprojekt på GIH i Stockholm. Jag hade 30-40 små markörer utsatt över hela kroppen som skulle markera vart min kropp befann sig någonstans. Sedan fick jag springa över ett par kraftplattor som mätte kraftvektorerna i mina fotisättningar. Jag testade lite olika starttekniker och fick en hel del intressanta resultat.

Under den senaste veckan fick jag en liten känning i foten men efter behandling av Urmakaren även kallad Mårten Prosell blev det snabbt bättre och några dagar senare kunde jag springa med lättare avlastning.

I lördags tittade jag på fotbollsmatchen Sverige mot Danmark. Spelarna bar svarta sorgband för att stötta de drabbade efter terrordådet i Paris i fredags. Det är nästan svårt att greppa vad som har hänt. Det är skrämmande att se avsaknaden i medkänsla och omsorg hos vissa människor. Men samtidigt är det just människors medkänsla och omsorg som är häftig att se i dessa stunder. Utan en känsla av omsorg finns det ingen känsla av gemenskap.

Dulcius ex Asperis.

Leave a Reply