De senaste veckorna har helt klart varit de bästa veckorna under sommaren. Jag har nästan skinit lika mycket som solen! Träningen rullar på bra och min vänstra baksida och jag är vänner igen. Mycket tack vare smärtspecialist Mårten Prosell som alltid ställer upp med behandlingar vare sig han har tid eller inte. Det ni kanske inte vet om är att jag håller på med en halvhjärtad satsning mot klubbens castorama som är nu på söndag. Ett castorama är detsamma som en kastmångkamp. Jag har alltså tränat lite diskus, slägga, spjut och kula tillsammans med klubbens kastare. Riktigt skönt gäng. Återkommer nästa vecka om hur det har gått!

I helgen gick UNT-cupen av stapeln och där fick jag agera starter och skjuta iväg 60m loppen. År 2004 var jag själv med och tävlade på UNT-Cupen som var min allra första friidrottstävling. Det känns nästan overkligt att det var hela 11 år sen jag sprang där. Skulle man frågat Erik Hagberg 9 år gammal om vart han skulle stå om 11 år så hade han aldrig trott att han skulle vara Europas snabbaste 20-åring. Det fick mig att stanna upp och vara tacksam över vad jag hittills har åstadkommit. Jag lever faktiskt det liv jag drömde om som 9-åring. Coolt.
I helgen fick jag också vara med på en del fan-bilder samt prata lite med några yngre aktiva. Det känns grymt kul och inspirerande att se vilken stor förebild jag är för en hel del unga idrottare här i Uppsala.

I måndags körde jag mitt andra backpass vilket var riktigt kul. Med den ökade motivationen har även kvalitén på träningen blivit bättre. Det handlar om små detaljer som gör stor skillnad. Trots att sommaren 2015 gick som den gick så har jag en otroligt bra känsla inför 2016.

Nu ska jag iväg till stan för att köpa kurslitteraturen till kursen jag ska börja på ikväll på Uppsala universitet. Det ska bli riktigt intressant att lära sig om hjärnan, hur den fungerar, sjukdomar och mysterier om den.

In omnia paratus.

Leave a Reply