I söndags sprang jag mitt första 100m lopp på 666 dagar. Dagar som kantats av många farthinder, omvägar, kullar och svåra vägval. Under tidens gång har jag lärt mig en hel del om mig själv. Och framför allt är jag nu säkrare än någonsin på att jag har det som krävs för att nå mitt mål. Den sista veckan innan min tävlingsdebut var det  nervöst. Hög puls och i huvudet fanns bara tankar på loppet. På grund av lite struliga förberedelser hade jag inte fått den tryggheten i löpningen som jag vill ha innan jag tävlar. Men det handlar om att göra det bästa man kan, med det man har, i den situationen man befinner sig i. På lördagen den 18:e juni åkte jag ner till Skara tillsammans med klubbkompisen Linus. Tävlingen Snabba Klipp var en liten tävling i Skara men med en väldigt hög nationell standard. Efter att vi checkat in på hotellet körde jag lite lätt gymnastik där för att sedan åka till arenan för att bara checka läget. Jag kan ibland tycka att det är skönt att ha varit på arenan dagen  innan jag  ska tävla där. Då slipper jag få massor av nya intryck på tävlingsdagen och kan istället ha ännu mer fokus på tävlingen. Efter middag på restaurang och en liten kvällspromenad var det dags att sova.

När jag vaknade på tävlingsdagen kändes kroppen riktigt bra! Grymt. När jag och min kropp är bra vänner då vet jag att det kommer gå bra. Under uppvärmningen så släppte nervositeten. Allt kändes bara roligt och jag hade också en stor lättnadskänsla redan innan loppet. Kändes nästan som när man äntligen hittar någonting man tappat bort. Som när man tappat bort sin nyckelknippa eller liknande och äntligen får tillbaka den. Fantastisk känsla det där.. 😉

På edra platser, färdiga, *skott*.
Jag fick en riktigt bra acceleration och även övergången till den upprätta löpningen kändes riktigt bra! Andra halvan av loppet var som andra halvan av loppet brukar vara på säsongspremiären. Jag tappade kraft och som följd på det tappade jag rytmen och därefter tekniken. Inte helt oväntat att det blev loppets utgång men riktigt positivt är det att jag ändå sprang i mål på tiden 10,46s, dock i för stark medvind för att det ska kunna räknas som årsbästa men det är fortfarande min tredje snabbaste tid någonsin.

Den här veckan har det varit fokus på återhämtning och imorgon åker jag till Oslo för att tävla i Norweigan Grand Prix 2 som blir min sista chans att kvala till EM i Amsterdam. Jag är säker på att jag kan klara kvalgränsen 10,38s om det är bra tävlingsförhållanden i Oslo!

Uppdatering från tävlingen kommer mot slutet av veckan!

Dulcius ex Asperis.

 

Leave a Reply