Jag är nu tillbaka i Uppsala efter fem dagar i Rom med två av mina närmsta vänner. En resa fylld med massor av skratt, sevärdheter och träning förstås. Jag lyckades hitta ett trevligt litet gym att springa intervaller på, bara fem minuter från hotellet där vi bodde. Efter att ha tragglat mig fram på engelska, franska och spanska lyckades jag till slut förklara för gymägaren att jag bara ville köra ett träningspass och inte köpa något månadskort eller årskort. Alltid lika roligt att kommunicera med människor som inte förstår ett enda ord av det man säger. Ungefär som när jag förklarar för mina föräldrar att jag faktiskt inte är 13 år längre.

När jag var uppvärmd och klar var det dags att sätta igång med intervallerna. Jag trycker upp löpbandet till full hastighet och ska precis börja springa då jag hör en smått orolig röst ropa något på italienska. Jag stannar bandet och gymägaren kommer fram till mig och börjar förklara att bandet går för fort och att jag kommer ramla och slå i huvudet. Jag försöker förklara att jag är en sprinter som tränar och tävlar på en hög nivå och tillslut så låter han mig köra. Dock så stod han bredvid och tittade på mig med skeptiska och oroliga ögon under mina tre första intervaller. Sen kände han väl att läget var lugnt och återgick till att polera gymmets vikter och maskiner.

Under intervall nummer nio tittade en annan italienare in i gymmet och blev imponerad av mina intervaller. Han skrek något på italienska som jag inte riktigt förstod och stängde dörren igen. Samma italienare tittade in i gymmet en kvart senare och då var jag på min 18:e och sista intervall. Han måste trott att jag sprungit på löpbandets maxhastighet i en dryg kvart för när han tittade in i gymmet för andra gången tappade han hakan och skrek oavbrutet i 30 sekunder. Jag lyckades urskilja ord som ”campione”, ”wow” och ”bene” vilket iallafall gjorde mig säker på att han inte var arg utan snarare imponerad. Efter jag klivit av löpbandet gav han mig en high-five och tummen upp.

Att resa och uppleva saker tillsammans innebär också mycket samtal och diskussioner. Jag märker att jag bara blir mer och mer säker på vad jag vill. Oavsett vart i världen jag befinner mig så vaknar jag med samma driv, samma målmedvetenhet och med sammma tanke i huvudet.. Sarò il migliore.

Arrivederci!

Leave a Reply