För tre veckor sen åkte jag på träningsläger med Upsala IF till Torremolinos. Foten hade stadigt blivit bättre och under sista passet innan jag flög till Spanien så kunde jag faktiskt springa på 80%! Men på andra passet i Spanien så började foten göra riktigt ont och jag fick avbryta passet redan under uppvärmningen. Helt oväntat. Riktigt segt att få ett bakslag även fast jag tagit det försiktigt. Efter att jag pratat ihop mig med Danne och Mårten som var hemma i Sverige satte vi upp en ny träningsplan för de kommande veckorna. Det var riktigt frustrerande att vara i Spanien då jag helst skulle vilja vara hemma i Sverige och få behandling av min naprapat Mårten Prosell.

Under de två veckorna i Torremolinos blev det bättre och mot slutet av lägret så kunde jag jogga utan problem. Som alltid på läger så får man en del fritid. Utöver bad och en del glassande i solen så hann vi med att åka till Gibraltar och träffa apor som bodde ute på udden. Det var riktigt coolt!

Från Torremolinos åkte jag sedan direkt till det Italienska OS-centret i Formia för att medverka på stafett-landslagets träningsläger. Foten hade blivit bättre och bättre och jag kunde i början av veckan i Formia köra snabb jogg. Efter tre dagars vila från löpning och belastning på foten var det dags att testa att springa igen. Ännu en gång så behövde jag avbryta pga smärta under uppvärmningen. Suck..
Foten beter sig riktigt konstigt och till och med sjukgymnasten i Formia kunde inte ge en klar diagnos på problemet. Riktigt irriterande. Som tur var är sprintlandslaget ett riktigt skönt gäng som alla hjälper till att peppa varandra. Samtidigt som jag inte kunde springa så gick styrke- och powerträningen riktigt bra och jag satte till och med ett pers i stående längd (3,28m)!

Nu är jag hemma igen och efter ett besök hos Mårten kunde han fastställa problemet med foten. Det är framför allt fta-ligamentet i foten som är skadat och nu när vi vet vad problemet är så kan han behandla det. Det är nu också lättare att hitta orsakerna till skadan och vi kom fram till att det delvis grundar sig i mitt rörelsemönster.

Äntligen vet jag vad det är och äntligen är det dags att på riktigt bli kvitt den här skadan.

Dulcius ex Asperis.

 

Leave a Reply